Sick att jag inte skrivit sen september. Eller ja, mest sjukt att min senaste inlägg handlade om "mitt livs kärlek". Låt oss ta vid där vi slutade! Den där killen kommer från samma by som en tjejkompis till mig. De har tydligen gått i samma klass i grundskolan. Hon är inte min kompis, har jag upptäckt under hösten. Hon är en enkel slyna som bara är med. Man stör sig sällan på henne för hon betalar när det är hennes runda i baren, hon bjuder hem till middag ibland. Men hon skiter egentligen i mig. Hon skiter egentligen i hela tjejgänget. Hon vill bara fota oss och lägga upp på snap och insta. För att det ska se roligt ut och locka till sig killar. Hade varit helt okej om hon deltog i samtal och sånt när vi umgås. Om det inte hade varit för att det känns så påtvingat. Hon vill verkligen inte va med, men hon måste för hon har ingen kille. Det är allt hon vill. Jag fattar att folk vill skaffa seriösa förhållanden, men för helvete. Måste du vara så tråkig? Njut, fakka ur och bara lev! Sitt inte där med näsan i vädret. Va inte sån som bara bryr sig om killar och inte värdesätter dina tjejkompisar. Sluta. Du är allt som är fel med världen. Du stör mig. Varför är du i mitt liv ens?
Hur som helst!
"Mitt livs kärlek" och jag blir vänner fejjan och han skriver typ "ofta du är bff med min gamla klasskamrat".. Han och jag har fan snappat enormt mycket. Vi har haft typ 30-dagars streak flera gånger. Vi har inte pratat om tunga grejer. Men det har varit rätt mysigt. Så va jag hemma hos den enkla slynana en kväll. Han bad mig hälsa till henne. Vilket jag gjorde, så klart. Gamla klasskamrater, skit kul ju. Hon undrade hur jag träffade honom och jag berättade var vi träffades. Men sa inget mer, för jag tycker inte att hon har med det att göra. Sen satt jag på Harrys med en gemensam väninnan och hade vardagslyx med vin. Då skrev den enkla slynan av en händelse till vår gemensamma väninna och frågade "Hur seriös är Tyra med Mattias?" (Vi kallar hon Mattias ;))
Väninnan läser meddelandet högt för mig. Jag blir direkt irriterad. Va fan är det frågan om? Varför frågar hon inte mig? Hur gamla är vi? Jag och den här väninnan pratar aldrig killar, för hon är i det sorgligaste förhållandet i världen. Så jag har bestämt att då har vi väl för olika syn på det där med kärlek för att nånsin kunna förstå varandra.
"- Varför frågar hon dig det? Fan va löjlig hon är!" Utbrast jag och log för att försöka dölja hur irriterad jag blev
Väninnan vill genast veta allt om den där killen.
Jag bara;
"-Hälsa henne att vi nog är gifta till nyår, Mattias och jag"
Men när vi är på hemmafest hos min syrra så börjar den enkla slynan skriva till Mattias. När jag sitter bredvid henne. Jag säger ingenting. För jag är sämst. Men nu vet jag vad hon är för smuts. Det finns ingen ursäkt. För hon har till och med gjort sig besväret att gå bakom min rygg och fråga en gemensam vän om hur seriös jag är med den här killen.
Så hon är verkligen en enkel slyna. Hon är 27, hon håller på och petar i sin föredettas relation också. Såna människor vill jag inte veta av. Du leker att du är finast av oss alla, bara för att du är tystast i sällskapet. Jag vet inte. Jag är lite hård. Men jag fattar inte varför jag ska ha den här människan som jag verkligen inte tycker om i mitt liv. Hej då liksom. Backa. Stick. Smuts.

Men vi hade bokat en resa tillsammans. Ett gäng på sex personer, hon va en av dem. Vi hade ett gemensamt sovrum. Ingen visste hur mycket jag hatade henne. Det hade jag hållit för mig själv för inte förstöra resan för någon. Men direkt när jag mötte henne på flygplatsen så ville jag vända på klacken och bara gå hem. Men det gjorde jag inte, jag kramade henne. Jag va så falsk hela den weekenden. Mina systrar var med på resan. Inte ens dom reagerade på att jag va konstig. Helt stört. Jag är tydligen väldigt duktig på att vara falsk. Men sista kvällen på utestället så hade jag verkligen fått nog av den där jävla slynan. Hon va det absolut sämsta resesällskapet jag nånsin varit med om. Hon tillförde inte ett skit. Varför va du med? Usch, det va under resan som mina känslor för henne utvecklades till rent hat. Vidriga, tråkiga människa. Men som sagt sista kvällen va måttet rågat och jag drack destruktivt. Jag drack för att försvinna. Men jag överlevde. Och väl hemma i Sverige så kramade jag henne hejdå på tågperrongen, äckligt.
Det tog typ en vecka för mig att komma över min egen falskhet. Det va vidrigt, jag va äcklad av mig själv. Jag är inte gjord för vuxenvärlden. För det va väldigt viktigt vuxet av mig. Men jag gillade inte det.

Hela den här peace, Love and understanding grejen är alltid så lätt för mig. Jag gillar folk. Jag älskar egenheter. Jag accepterar och fascineras av olikheter. Men vad gör man som hippie när man möter så mörka energier som den här slynan? Jag ser henne verkligen som en genomrutten person. Jag ser inget gott i henne. Jag känner till hennes historia. Räkmacka. Ointressant. Att hon tror att hon kan ta något som är mitt är ta mig fan helt orimligt. Helt respektlöst, jag har klippt henne, hon finns inte för mig. Men jag har svårt att ta bort henne från sociala medier.. Men jag vill ta bort henne. För hon är ju inte min vän.

Så aggressivt blir det ibland.
Det är inte vackert, men det är äkta.
Våra energier funkar inte.